Har fått en del förfrågningar om en förlossningsberättelse, så here it comes:
Vid 8-tiden morgonen den 28:e april (12 dagar efter beräknad födsel) vaknade jag av att vattnet gick. Har inga värkar och får en tid på specialistmödravården kl 10 för att kolla att allt ser bra ut. Vi tar det rätt lugnt, ringer barnvakt till Loke och packar BB-väskan ifall att. Jag läcker som ett såll och inser att jag får ta en bebisblöja (!) i trosan då jag inte har några bindor eller liknande hemma.
På vägen in till Specialistmödravården börjar värkarna komma. Ganska regelbundna med ca 5 minuters mellanrum, fast inte speciellt kraftiga. Vi ringer förlossningen från bilen för att höra om vi ska åka direkt dit istället men vi får göra som vi vill så vi tar specialistmödravården ifall värkarna inte skulle bli värre. (Specialistmödravården och förlossningen ligger i samma korridor).
Vid 10-tiden är det vår tur och vi får ligga i ett rum ett tag med CTG & så kollar de så det finns tillräckligt med fostervatten och att allt ser bra ut, vilket det gör. Jag har värkar under tiden (som både tätnat och börjat bli kraftigare), men ändå vill sköterskan skicka hem mig. Jag vägrar (har ju ca 30 mins bilresa hem), så de skickar in oss på förlossningen istället.
Runt 11 är vi inne på förlossningen. Värkarna blir kraftigare och vi pratar om varma rispåsar och dusch som smärtlindring. Men ganska snabbt inser vi att det inte alls kommer räcka och lustgasen kopplas in. Det gör ondare och ondare. Fort. Jag får panik! Kan inte komma ihåg att det gjorde så här jävla ont med Loke. EDA hinner de inte sätta utan jag får något annat istället, PCB, vilket jag inte tycker hjälper ett skit (men de andra påstod att det gjorde det).
Ganska snabbt efter det kommer krystvärkarna och några minuter(!) senare är Zekeungen född. Jag kommer ihåg att jag började grina för att jag kissade på mig (men inge bajs den här gången heller) och att jag skrek som en idiot. Tror till och med att en av barnmorskorna sa åt mig att jag skulle försöka skrika med stängd mun. Haha…

Pigg & fräsch morsa + purfärsk blålila Zekeunge.
SKILLNADER MOT FÖRLOSSNINGEN MED LOKE:
Tiden! Jag hade värkar ca 20 timmar med Loke och var på förlossningen i ca 12 timmar till skillnad mot nu när jag hade värkar i drygt 4 timmar och var på förlossningen i 3 av dem.
Vad jag kommer ihåg så gjorde det mycket ondare den här gången. Vet inte om det berodde på att det gick så snabbt, att jag inte fick någon EDA eller om jag bara lider av dåligt minne.
Syddes i över en timme efter förlossningen med Loke till skillnad från nu när det endast blev två stygn.
Hade fortfarande förbannat ont och värkar efter Zeke kom ut så jag ville inte ha honom på bröstet(!?) utan hade fullt upp med att försöka krysta ut moderkakan som inte alls ville lämna min kropp. Det var vidrigt!
Eftervärkarna! Jag hade inga eftervärkar alls med Loke. Visst inte ens vad de var men nu. Jesus. De var inte sköna att ha att göra med de närmsta dagarna efter förlossningen.
Summan av kardemumman.
Jag har haft två bra förlossningar där jag fött fram friska, vackra barn. Jag är otroligt lyckligt lottad!